Fruktansvärt
Inatt dog någon i en bilolycka, jag såg på. Rakt nedför ett stup. Det var så hemskt. Någon höll på att strypa mig, precis i sista andetaget så vaknar jag, svettig och har världens panik. Tårarna bara sprutar. Allt var så verkligt. Jag går upp försöker bedöva ångersten med morfin hostmedicin. Tog dock lite för mkt, blev antagligen hög och somnade igen.
Samtidigt så vet jag att jag fick säga allt till dig, allt som jag inte sa. Har aldrig tidigare kännt ett sådant hat mot någon annan människa. Det är fruktansvärt. Du förstörde verkligen den tiden i livet som var viktigast för mig. Ditt egoistiska freak! Ska aldrig någonsin mer ägna min tid åt att fundera på varför. I detta fall så var det du som gjorde fel. Ska inte klandra mig själv. Aldrig någonsin mer. Tack för panikångersten den fick mig att släppa allt hat mot dig. Du existerar inte mer.
Allt för mig!