Jag önskar!
Idag är det illa, riktigt illa. Har mest sovit hela dagen. Nu kommer jag förmodligen bara orka skriva detta, bara för att få det ur mig. För att sedan återvända till sängen och sova igen. Det är så hemskt när kroppen inte orkar, och hjärnan tänker förmycket. Har så mycket att göra. Det ser ut som skit här hemma, massor med disk, dammigt och skitigt. Kattlådan måste tömmas. Men jag orkar verkligen inte, gråter för att jag inte har någon ork alls. Hatar mitt imunfösvar, hatar att bli sjuk. Febertermometern toppade 40 grader för några timmar sedan, tog ibumetin, panodil, cokilana och gick och la mig. Lite piggare nu, men snart kommer febern tillbaka, detta är bara för en stund.
Jag vill verkligen vara hemma hos mamma nu, bli omhändertagen. Få slippa ångersten över allt som måste göras. I detta läget tycker man faktist att min kära sambo borde rycka in. Men ruttnare människa får man leta efter. Knappt så att jag kan få ett glas vatten utan suck! Han kan tydligen inte diska heller och inte tömma kattlådan. Blir så ledsen på han. Orkar lixom inte tjata hela tiden när man knappt orar säga hej utan att få världens hostattack. När han däremot bli sjuk, då är han sååå sjuk och kan inte göra något alls. Killar är ruttna.
sängen igen, hoppas på en bättre och friskare dag i morgon. Utan den där jävla ångersten. Hatar den…..